Det hände en lustifik sak igår.
Jag hade precis tillrett 3 st korv-i-bröd och berikat dem med Johnnys söt-starka senap. De av er som åtnjutit detta gudomliga, gyllengyla, guld, vet vilken betydande njutning som väntade. Sara låg i sängen och gnydde (med all rätt bör tilläggas, då flickebarnet lyckats framställa avsevärd mängd kräk de senaste 3 dagarna). Lova satte jag i sittern och på min 32 tummare rullade en sevärd filmatisering om Oljemannen Daniel Plainview. När jag höll på att avsluta min tredje och sista korv insåg jag plötsligt att jag marcherade fram och tillbaka mot Tv:n medan jag åt!
Jag brukar använda mig av denna march då klockan närmar sig läggdags för Lova och jag vill att hon slappnar av. Min hjärna hade på något sätt läst av förutsättningarna: klockan, filmtittandet och småätandet (haha). Sedan föreslog den "som vanligt" marchen framför att plantera mjukdelarna i soffan för det givna ända-målet (haha).
Efter min plötsliga insikt, brast jag ut i skratt varpå Sara från sitt horisontalläge också kom till insikt och gjorde mig sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha. Gött! Du kommer att få skitbra kondition efter ett tag Hogge. (Bättre än du redan har, tacktacktack.)
Och FY FAN JA vad Johnnys senap är gott. Men fattar smålänningarna det? Trodde att det var en skåneangelägenhet...
Länge leve lustifikationerna! Och hoppas Sara lämnat horisontalläget nu...
Skicka en kommentar